Jag är en riktig hoppjärka, jag hoppar fram och tillbaka mellan olika bloggadresser, skriver lite raderar, och börjar om på nytt. Anledningen? Jag skäms ögonen ur mig av att läsa gamla saker jag skrivit, men jag ska försöka hålla mig kvar här. Behovet av att skriva av sig är alltför stort för att strunta i att blogga lite överhuvudtaget, så nu är jag här. Vi får se hur länge det vara för antagligen kommer jag skriva en massa strunt som jag sedan inte kan stå för, och rodna bara av att tänka på alla ordspyor jag kastat ur mig här.
Men ni vet ju hur det är (kanske) när man tittar på gamla fotografier av en period i livet man inte kan stå för, och minns hur stöddig man var just då? Och egentligen är man bara patetisk och skitful, men det var man för korkad för att fatta då. Ja, ungefär så är det väl mellan mig och bloggandet. Riktigt pinsamma inlägg då man varit extremt depp och hävt ur sig en massa klyshcéer, då kan jag dra parareller till min extrem-fjortis-period i sjuan (tack gode gud för att digitalkameran inte hade gjort entré på riktigt då) eller när jag under en tid i ettan på gymnasiet gick ifrån att vara blond partybrutta till gå in i en straight edgeperiod då jag fick för mig att bli lite "alternativ", färgade luggen grön, köpte Cheap Mondays, palestinasjal och hela kittet. Det höll tack och lov inte mer än några månader.
Det händer mycket just nu, på gott och ont. Bal och student är avklarat som synd är, sommarlovet har sprungit förbi och nu står man helt plötsligt här som en vingklippt strutsunge, nerdränkt och chockad av att livet är nu, tryggheten är borta, och kvar är endast man själv med ansvaret för hela sin framtid i händerna.
Borta är skolan (som jag stundtals älskade), tiden då man såg fram emot att ta studenten, borta är tvånget att göra saker för att lära sig, borta är ett två år långt förhållande. Det känns som att de här åren bara sprungit förbi, och det som jag hunnit bygga upp har helt plötsligt rämnat, runnit av kroppen och här står jag avskalad och förvirrad inför allt som nu händer runt omkring mig.
Det är mycket som är pest och pina just nu, det är lika bra att säga det rakt ut, för det är så det känns. Att avsluta ett förhållande med någon man älskar är skitjobbigt, tydligen, eftersom att det här är första gången jag älskat någon såhär mycket. Men det funkade helt enkelt inte, och vad hjälper det då att försöka? Nu är han i Norge, och jag försöker leva singellivet så gott det går, även om lusten inför det inte känns lika lockande längre. Men den kommer nog tillbaka.
Allt rör på sig just nu, jag har så mycket planer, men saker som funnits i åratal hinner ikapp mig och det är uselt när de gör det. Det håller mig tillbaka och jag blir så trött, så trött på möten, så trött på ostkakor, så trött på tjatet som alltid ligger där, nervositeten över vad som ska hända, ansvaret. Men jag ska försöka ta mig i kragen och ge mig en rejäl jävla spark i röven, för det är bara jag som har ansvaret för mitt eget lilla liv.
Men allt är inte bara svart, utan vita partier lyser allt som oftast igenom. Vännerna finns där, och tacksamheten över att få ha lärt känna så många fina människor är stor.
Min tatuering är snart klar, och den 15:de påbörjas nästa motiv, vilket självklart ses fram emot! Körkortet ska tas också, men det är bara bajs eftersom att jag är fullkomligt vettskrämd varje gång jag sätter mig bakom ratten. Men, jag ska!
Jobbat har jag ju med gjort, och mer blir det förhoppningsvis, så man kan tjäna lite pengar.
Jag ska flytta hemifrån snart också, vilket är skönt. Björsäter here i come, haha. Får se hur långvarigt det blir. Sedan bär det förhoppningsvis av till Skåne, för här ska jag inte stanna! Jobba, flytta ihop med Hanna och Marlene, röka vattenpipa hela dagarna och bara leva, innan vi åker iväg och reser. Planer det har jag, och de ska bli av!
En riktigt värd sak jag gjort är tatueringsmässan i Stockholm (Stockholm Ink Bash). Jag och Hanna drog dit och söp ner oss, kollade tatueringar, träffade folk och var sådär allm
änt störda som vi brukar vara. Det var så otroligt underbart, och jag vill bara tillbaka, leva, festa, lyssna på Kapten Röd och bara vara! Jag älskar Stockholm. Nästa år måste vi åka dit igen, ett helt gäng och bo på Den röda båten, och framförallt så måste vi tatuera oss! Jag blev så jävla sugen när jag såg alla som bara blev vackrare under nålen :´)
Så underbart. Fast jag vill till Stockholm snart igen, och bara festa! Det får bli en ComfortFramresa snart tycker jag!
Så, nu har jag skrivit av mig för den här gången, får se om jag skäms och tar bort det snart eller om det får vara kvar ett tag.
