Wednesday, November 12, 2008

jao

Jag trodde att jag hade haft den värsta hösten i mitt liv, när jag förra året uttryckte min bitterhet över det. Dock hade jag fel, och jag tror att jag denna underbara höst har överträffat mig själv. Det är som om jag inte riktigt vill må bra. När allt redan är rörigt och fel, lyckas jag skapa ännu fler saker som kan få mig att må ännu sämre. Jag blir bara ett nervöst vrak, mina nerver klättrar utanpå min kropp, jag har ständigt ont i magen och antingen sover jag inte alls, eller så sover jag bort hela dagarna, vilket är ganska skönt, eftersom att jag ändå inte vill vakna och gå upp. Jag tycker synd om alla, för det känns som att vart jag än går så lyckas jag alltid trampa på någon, såra, förstöra, och allt blir bara fel, fel, fel.
Jag känner mig bara så fruktansvärt liten och värdelös, och jag vet att nånting måste hända nu, annars bryter jag ihop.

Nej, nu stänger jag ner ett tag, jag orkar inte längre, jag måste tillbaks på noll.

Sunday, November 09, 2008

Container

Jag och Marlene såg en film av Lukas Moodysson idag - Container.
Det var verkligen en film utöver det vanliga. Den var fruktansvärt simpel, på så sätt att det bara nyttjades två skådespelare, samt ett par nakna statister. Dock var dess förmåga att uppmana till tanke och känsla något utöver det vanliga. Här slits man mellan två själar i en kropp, eller ska man kanske säga en själ som inte förmås att anpassas till dess utgjutna kropp. Det är Jesus, Andra Världskrig, Paris Hilton och en nyckelpiga där man ligger på dess rygg för att få ha lite roligt i livet. Frågan är då om det fungerar att ligga på en nyckelpigas rygg för att ha lite roligt när inget annat tycks göra en lycklig? Gör något en någonsin lycklig när kärnkraftverk trasas sönder, Kylie Minouge får bröstcancer och små barn dör på fotbollsplaner?
I en värld där allt slits sönder, där allt redan är förutbestämt, där man redan från födseln vet hur man ska vara för att få ta plats i ledet är ingenting lätt. När inte ens pappa Gud kan rädda en och Maria inte är oskuld, den slampan, vem ska då rädda ett litet människoliv?
Ibland kanske det inte räcker med en pojkvän som tycker att du är fruktansvärt vacker, perfekt och smart, och som kan se in i dina ögon i timmar, just för att du har de vackraste ögonen i världen. Han fanns aldrig där, ingen finns där, och ensam står du med dina fina ögon, ditt blonda hår, och undrar hur fan hela Rumänien kan få plats inuti Britney Spears?

Ja, jag är ingen filmvetare men jag vet att Lukas Moodysson tilltalar mig på ett sätt som få gör. Nästa gång blir det "Ett hål i mitt hjärta", och då ska jag sitta beredd med spypåsen i knät.

Friday, November 07, 2008

Hello, I´m Mickey Mouse

Usch, nu kommer det. Jag visste att det skulle komma, jag visste det så väl. Nu känner jag mig som en ful ankunge med två fjuniga små strån på huvudet. Men, det är fan i mig värt att känna såhär. Nu ska jag bara ligga och tjuta lite i min fåfänga i några veckor, så blir det nog bra igen.
Haha, jag är ju så jävla rolig ibland. Som en puckad seriefigur är jag.

Wednesday, November 05, 2008

Kärlek


Åh, denna vackra kvinna. Hon trollbinder, förför, och gör mig stum. Hon är magisk.
Hon är inte bara fruktansvärt söt, hon ser ut att ha ett hjärta som kan ta hela världen i sin famn och vagga den till sömns, sjunga lovsånger och tålmodigt vänta tills den blir lika god som hon. Jag vill lära känna henne så att hon kan spela för mig på sin gitarr och säga snälla saker till mig så att allt blir bra igen.
Kul att jag har kärat ner mig i en kvinna som är död sedan flera år tillbaka. Kul att jag är störd, haha. Nej men ärligt, jag tror på att man måste få ha förebilder (även om detta är besatthet) och glamourisera människor, och då är det väl ändå bra att jag väljer en före detta UNICEF-ambassadör som dessutom kan smälta isberg med sina ögon? Hon får symbolisera det bra jag vill se i alla människor, och hon är bra, fast hon är död. Och nej Roger, hon ser inte ut som en tant!
Nej, nu är det slutpratat om detta. Idag har jag mysat med några av mina närmaste, vackra, älskade vänner. Det är ni som får världen att fortsätta snurra, ni som hjälper mig upp, ni som får mig på fötter när jag ramlar, ni som torkar spyan ur mitt hår (som jag inte kan få spya i längre, wiehuu!). Ja, jag antar att jag bara är så jäkla tacksam att jag har så många som bryr sig, och som jag älskar. Och ni är så himla mycket kärlek för mig.

Självömkande apati

Vad bra att jag blir ledsen för småsaker, vad bra att jag kommer att bli apatisk igen, vad bra att du får mig att känna mig så ful, liten och ynklig. När saker äntligen börjar ordna upp sig, trampar jag ner mig i mitt äckliga klaver igen och vart jag än vänder mig finns det bara gyttja, lera och dynga. Men det värsta är nog kanske inte du, det är kanske jag. Bara tanken på att jag sitter här varje natt i självömkan och trakasserar mig själv med sorglig skitmusik och kedjeröker gör mig illamående, och jag blir bara ännu mer föraktfull mot hur ful, liten och ynklig jag är.
Jag funderade på att ha en nykter helg men så blir nog inte fallet. Dock skulle det vara bra om någon ville dela med sig lite av sitt hjärta och supa ner sig och röka bort lite tid med mig, bara för att om man ändå ska tycka synd om sig själv, så ska man väl ändå göra det ordentligt, och inte fan vill man göra det ensam.

Monday, November 03, 2008

Korthårig


Nu har jag kapat de där irriterande testarna, och satsar på att strunta i mitt hår och bara vara ful. Jag vet dock inte riktigt vad jag tycker, håret kunde ju inte bli fulare än innan så på sätt och vis ser jag ju skapligare ut nu. Hoppas att man kan reta någon med detta i allafall.