Kärlek

Åh, denna vackra kvinna. Hon trollbinder, förför, och gör mig stum. Hon är magisk.

Hon är inte bara fruktansvärt söt, hon ser ut att ha ett hjärta som kan ta hela världen i sin famn och vagga den till sömns, sjunga lovsånger och tålmodigt vänta tills den blir lika god som hon. Jag vill lära känna henne så att hon kan spela för mig på sin gitarr och säga snälla saker till mig så att allt blir bra igen.

Kul att jag har kärat ner mig i en kvinna som är död sedan flera år tillbaka. Kul att jag är störd, haha. Nej men ärligt, jag tror på att man måste få ha förebilder (även om detta är besatthet) och glamourisera människor, och då är det väl ändå bra att jag väljer en före detta UNICEF-ambassadör som dessutom kan smälta isberg med sina ögon? Hon får symbolisera det bra jag vill se i alla människor, och hon är bra, fast hon är död. Och nej Roger, hon ser inte ut som en tant!

Nej, nu är det slutpratat om detta. Idag har jag mysat med några av mina närmaste, vackra, älskade vänner. Det är ni som får världen att fortsätta snurra, ni som hjälper mig upp, ni som får mig på fötter när jag ramlar, ni som torkar spyan ur mitt hår (som jag inte kan få spya i längre, wiehuu!). Ja, jag antar att jag bara är så jäkla tacksam att jag har så många som bryr sig, och som jag älskar. Och ni är så himla mycket kärlek för mig.