Container

Jag och Marlene såg en film av Lukas Moodysson idag - Container.
Det var verkligen en film utöver det vanliga. Den var fruktansvärt simpel, på så sätt att det bara nyttjades två skådespelare, samt ett par nakna statister. Dock var dess förmåga att uppmana till tanke och känsla något utöver det vanliga. Här slits man mellan två själar i en kropp, eller ska man kanske säga en själ som inte förmås att anpassas till dess utgjutna kropp. Det är Jesus, Andra Världskrig, Paris Hilton och en nyckelpiga där man ligger på dess rygg för att få ha lite roligt i livet. Frågan är då om det fungerar att ligga på en nyckelpigas rygg för att ha lite roligt när inget annat tycks göra en lycklig? Gör något en någonsin lycklig när kärnkraftverk trasas sönder, Kylie Minouge får bröstcancer och små barn dör på fotbollsplaner?
I en värld där allt slits sönder, där allt redan är förutbestämt, där man redan från födseln vet hur man ska vara för att få ta plats i ledet är ingenting lätt. När inte ens pappa Gud kan rädda en och Maria inte är oskuld, den slampan, vem ska då rädda ett litet människoliv?
Ibland kanske det inte räcker med en pojkvän som tycker att du är fruktansvärt vacker, perfekt och smart, och som kan se in i dina ögon i timmar, just för att du har de vackraste ögonen i världen. Han fanns aldrig där, ingen finns där, och ensam står du med dina fina ögon, ditt blonda hår, och undrar hur fan hela Rumänien kan få plats inuti Britney Spears?

Ja, jag är ingen filmvetare men jag vet att Lukas Moodysson tilltalar mig på ett sätt som få gör. Nästa gång blir det "Ett hål i mitt hjärta", och då ska jag sitta beredd med spypåsen i knät.