jao

Jag trodde att jag hade haft den värsta hösten i mitt liv, när jag förra året uttryckte min bitterhet över det. Dock hade jag fel, och jag tror att jag denna underbara höst har överträffat mig själv. Det är som om jag inte riktigt vill må bra. När allt redan är rörigt och fel, lyckas jag skapa ännu fler saker som kan få mig att må ännu sämre. Jag blir bara ett nervöst vrak, mina nerver klättrar utanpå min kropp, jag har ständigt ont i magen och antingen sover jag inte alls, eller så sover jag bort hela dagarna, vilket är ganska skönt, eftersom att jag ändå inte vill vakna och gå upp. Jag tycker synd om alla, för det känns som att vart jag än går så lyckas jag alltid trampa på någon, såra, förstöra, och allt blir bara fel, fel, fel.
Jag känner mig bara så fruktansvärt liten och värdelös, och jag vet att nånting måste hända nu, annars bryter jag ihop.

Nej, nu stänger jag ner ett tag, jag orkar inte längre, jag måste tillbaks på noll.