Uppdatering

Jag måste bli lite gladare av mig, så nu har jag gjort om min blogg till en rosa cirkus. Detta måste förövrigt måste vara världens mest ointressanta blogg, plus att jag aldrig följer det jag säger att jag ska göra. Jag kan helt enkelt inte ta mig från A till B.
Jag vet egentligen inte vad jag gör här, men det är något som gör att jag måste sätta mig och skriva lite här ibland, även om det blir osammanhängande och uppochnervänt. Sedan får det bli som det blir. Jag inger ju inte ett förtroligt eller vackert intryck med denna loppcirkus till blogg, men som sagt, jag vet inte vad jag gör här. Jag antar att jag gör det här mest för min egen skull, lite hemligt men ändå med en gnutta attention whore i sig. Jag antar att många vill få ut det de känner till ett par andra, så att man inte känner sig lika ensam om sina känslor, men utan att det blir för personligt, utlämnande och skrämmande.

Jag har äntligen lyckats inkvartera mig i en liten etta. Det är skönt, och det går oväntat bra att sova där ensam. Jag är ju så himla rädd för allt annars, och visst ligger jag intryckt längst in i hörnet på sängen, med nattlampa och radio på, men jag klarar i allafall av det. Det finns nog inte mycket som inte skrämmer mig.
Jag är en sådan person som rätt och slätt är rädd för i princip allt. Mörker, fiskar, fåglar, ja i princip alla djur utom katter, bilar, övernaturliga saker, att bli sjukt fet, att människor ska dö, att de ska ta självmord (någon mer som har haft diskutioner om vem i sin bekantskapskrets man tror är mest självmordsbenägen?) ja, säg något, så kan jag säkert få det till något farligt och skrämmande.
Sjukdomsrädsla är ju också en gammal goding när det gäller mig. Det började redan i sexan, då jag helt ärligt trodde att jag hade bröstcancer eftersom att brösten kändes lite hårdare än vanligt (vilket inte är så konstigt eftersom att de växer). Jag hade dödsångest och var vettskrämd i ungefär en vecka tills jag läste i en KP-tidning att detta var helt normalt. Det senaste var i slutet av trean nu i våras då jag hade ont i huvudet, trodde att det var en tumör och ringde distriktssköterskan med darrande underläpp, och snyftade "vad det kunde tänkas vara". Jag var övertygad om att jag skulle få läggas in på sjukhus och sedan dö. Det visade sig sedan vara gammal vanlig, hederlig migrän.

Något som dock visat sig vara mindre roligt med att ha egen lägenhet är alla tröga människor som bor däromkring. Häromdagen fick jag till exempel lyssna på Death Metal och en väääldigt lång kärleksakt. Sådant får mig att aldrig mer vilja göra något sådant i min lägenhet. Men å andra sidan vore det en ljuvlig hämnd, dock gruvligt generande. Fundera istället på att hyra någon tysk hårdporr och sedan sätta på högsta volym, då ska dom jävlarna få se hur det känns!

Imorgon blir det att gå och träna och sedan vankas den stora Moulin Rouge-festen! Fördelen med detta är att jag får en anledning till att dricka mig full. Nackdelen är att jag ska ha korsett, trosor och stay-ups på mig. Jag kommer känna mig som en ihoptryckt kassler. Det enda som fattas är att strumpbyxorna skulle vara av nät, det hade varit klockrent. Men nu är det som det är, jag är dum som går med på det, så jag får skylla mig själv. Jag tror att det kommer att bli trevligt, speciellt om alla klär ut sig.
Något som vore väldigt bra, vore om man kunde göra om mig till Jamie Deadly till den här festen. Hon är bland det sexigaste jag sett, i klass med Dita Von Teese till och med. Hon kan få bli min flickvän om hon vill, fy fan alltså. Give me that woman! Åtmonstone hennes kläder? Det där skulle man ha på sig, så vackert.

Min bror kom förövrigt hem nu, dyngpackad med nerspydd tröja. Nu ligger han och dregglar i TV-soffan. Tummen upp för dig älskade, lilla bror. Nu är mamma ett nervvrak, medan jag sitter i hans rum och gömmer mig. Åh, herregud.